Kritik mot invandringspolitiken
Det har skojats en del om min facebookstatus för kvällens seminarium:
Frida Johansson Metso kommer delta i Högerextremism i Europa." Kul
facebookfel, kunde man tycka. Jag tittar på statusraden nu med obehag.
EU – ett seminarium med rejäl uppslutning och intresse för (SVT24 var
där, så någon kan nog se diskussionen senare). Jag tänkte stilla att
det är utmärkt att tankesmedjor mer till höger på den politiska skalan
börjar engagera sig i antirasismen, och FORES löfte om att göra en
rejäl migrationssatsning i vår är mycket lovande. Dock fick den en
mycket dålig start. Lisa Bjurwald, Expo, och Per Gudmundson turades om att diskutera
händelseutvecklingen. Tillåt mig att lämna den därhän – eller hänvisa
till flera av Expos senaste nummer – och istället göra en iakttagelse:
Med sådana seminarier behövs inga välputsade Sverigedemokrater. I
denna krets ställer publiken – personer som ingen får anse vara
rasistiska, för de har minsann asiatiska vänner – frågor om muslimers
särart och befolkningstillväxt, om EU verkligen är EU "med en ny
befolkning", Gudmundson själv slänger in att de europeiska folken ju
faktiskt aldrig blivit tillfrågade om den invandringspolitik som förs
– och är inte lösningen egentligen att dessa invandrare som är
överrepresenterade i ex sexualbrott får hårdare straff, eftersom folk
märker att deras uppförande inte får konsekvenser? Ja, säger
resonemanget, rasism är ju egentligen en naturlig reaktion,
generaliseringen är rimlig, hatet är något man kan förstå. För att göra det extra smaskigt kastade Gudmundson in att man måste
göra skillnad på medborgare och bara invånare, rättighetsmässigt, och
att vårt asylsystem måste gynna folk med ”riktiga” skyddsskäl och inte
gynna ”lycksökare”, och inte ge människor rätt till livslångt
bidragsberättigande. Jag kan inte lova att mina svepande ord är exakta citat. Men jag kan
konstatera att ingen SD:are hade blivit provocerad av Gudmundson. Och
ändå tror jag att det finns en fundamental skillnad. Jag tror
verkligen att Gudmundson gillar globalisering, gillar migration och
försvarar rätten till fri rörlighet. Men är det inte rimligt att tala
tydligt om det, i alla fall litet, som motvikt till att tala om
brottslighet, bidragsutnyttjande och lycksökare? Man måste tycka synd
om moderator Martin Ådahl som läst på men inte lyckades stävja eller
kräva varken belägg eller tydlighet när retoriken flödade. Att
seminariet, framför allt genom Bjurwalds dragning, ändå var intressant
hamnar i skymundan. Både personer i publiken och Gudmundson sa: Jag är kritisk mot den
förda invandringspolitiken. Ingen brydde sig om att vara mer specifik
– Gudmundson som inte vill ha lycksökare, är det så han anser den
svenska asylpolitiken varit? Vad är hans definition av en ”riktig”
flyktingupplevelse, vilka som tagit sig till Sverige och faktiskt fått
uppehållstillstånd vill han kasta ut eller hade velat neka inträde i
nationalstaten? Eller menade han egentligen integrationspolitiken, som
så många gör när de pratar om invandringsproblem, var det en kritik av
framför allt den förra regeringens omhändertagandepolitik? Vem vet.
Och mannen i publiken som frågade honom, han var kritisk mot
invandringspolitiken (och kanske kände han som Gudmundson att han
aldrig i våra demokratiska val, sju partier med rejäl spännvidd i
flyktingfrågan, blivit tillfrågad om vad han tycker) men vad var han
kritisk mot? Jag är själv mycket kritisk mot den förda invandringskritiken. Jag
tycker det är skrämmande att det inte finns lagliga vägar till Sverige
för asylsökande. Jag är kritisk mot att så få asylsökande får asyl
trots flyktingskäl och att Sverige struntar i det trots internationell
kritik. Jag är kritisk mot att Sverige anser det rimligt att utvisa
dödssjuka, förföljda och apatiska barn för den reglerade invandringens
bästa. Jag är kritisk mot att flyktingdefinitionen är trång, att
familjer separeras, att mottagandeprocessen är mer anklagande än en
rättegång i brottsmål. Jag är kritisk till att få svenska politiker
vågar flytta fram positionerna i flyktingdebatten, utan ibland knappt
ens orkar försvara dagens restriktiva, blygsamma ansvarstagande
gentemot flyende i världen.
